PH

pH är ett logaritmiskt mått på surhet, det vill säga på aktiviteten av vätejoner (H⁺) i en lösning (egentligen oxoniumjoner, H₃O⁺, en vattenmolekyl med en extra proton, det vill säga en extra H⁺). Lösningar med låga pH-värden kallas sura och de med höga kallas basiska. Lösningar som har pH 7 (vid 25 °C) kallas neutrala. Symbolen p i pH är en operatorbeteckning innebärande att man anger den negativa 10-logaritmen av vätejonaktiviteten; det vill säga $\backslash mathrm\{pH\}\; =\; -\; \backslash log\_\{10\}\; \backslash \{\; \backslash textrm\{H\}^\{+\}\; \backslash \}$ där {H⁺} betecknar aktiviteten av vätejoner, som i utspädda lösningar är ungefär lika med mätetalet av koncentrationen mätt i mol per liter (molariteten). I koncentrerade lösningar gäller inte denna approximation längre, se ph. pH-skalan infördes av S.P.L. Sørensen 1909.

En stark syra med hög koncentration (egentligen aktivitet) har ett pH-värde nära 0; en stark bas med hög koncentration (egentligen aktivitet) har pH-värde nära 14. pH-skalan är dock inte begränsad till 0–14 och det finns till exempel riktigt starka syror med negativa pH-värden (under 0). Utifrån definitionen av pH får man: * Vid pH 1 är vätejonaktiviteten {H⁺} = 1·10⁻¹. * Vid pH 7 är vätejonaktiviteten {H⁺} = 1·10⁻⁷. * Vid pH 14 är vätejonaktiviteten {H⁺} = 1·10⁻¹⁴.

pH-värdet mäts vanligen genom en kombinationselektrod. Det kan också grovt mätas med pH-indikatorer, kemiska föreningar som har olika färg vid olika pH. Exempel på dessa är lackmuspapper eller bromtymolblått (BTB). Levererad av Wikipedia